Dimmig dag

Idag var inte riktigt min dag. Den började med att jag stressade iväg till tåget som vanligt. När jag kom fram till stationen och skulle kolla när tåget gick så insåg jag att, det ser jag inte. Nej, linserna var kvar i sina små burkar i badrummet. Det var för sent att vända hem så det var bara att gilla läget.

Om detta inte var nog så försvann mina nya, inte helt gratis, hörlurar spårlöst på vägen hem. Antingen så har de helt enkelt ramlat ur väskan eller så har någon varit framme och norpat. Så nu får jag börja använda mina gamla igen där bara ena örat funkar eftersom jag tidigare fastnat i cykelns ekrar.

Men det blev en bra dag ändå för pappa fick ett bra besked av sin doktor. Nu är det dags för honom att börja träna inför nästa års halvmara. Jag kanske får se upp?!

Och förresten så gick föredraget igår mycket bättre än vad jag hade trott. Barnen var frågvisa och de flesta lyssnade faktiskt. Ni som känner mig vet ju vad jag tycker om att hålla föredrag. Till er andra som inte vet. Jag pratar gärna och mycket men bara så länge ingen lyssnar ...