Day 8 - A moment

Ett speciellt tillfälle för mig var när jag sprang i mål på stadion i Stockholm Marathon 2006. Att det känns stort att springa marathon känner nog de flesta, men för mig var det också en stor revansch. Vi tar det från början. I högstadiet var mitt sämsta betyg idrott. Jag var expert på att vara avbytare och ville helt enkelt inte vara med. Jag tror att det hängde på att jag var liten och späd och många gånger blev vald sist. Jag testade friidrott, men fick höra att jag mest hoppade under ribban. Jag började springa i 20-årsåldern och kände då att jag hittade rätt. Då var träning för första gången roligt. När jag sprang marathon så tänkte jag att om mina idrottslärare skulle se mig nu då skulle de bli så förvånade.

Mitt första marathonlopp gick i ett väldigt jämt tempo och när jag hade passerat 30 km så började jag tro att jag verkligen skulle komma i mål. Den sista milen var tuff, jag tänkte att så länge jag har lika ont på båda sidorna är det lugnt. När jag var på Vallhallavägen och skulle svänga ner mot stadion såg jag Emma och Camilla. De hejade och så hörde jag Emma säga att hon ser ju inte ens trött ut. Jag fick då någon extra energi och spurtade in på stadion, sprang om flera personer och helt plötsligt var jag i mål. Min familj och mina vänner mötte upp mig och jag kände mig stolt som en tupp. Och ni som läser: kan jag, då kan ni!

Om jag kommer i mål i år, vilket jag verkligen hoppas, då ska det tas mängder med bilder på mig och medaljen för jag kan konstatera att det är skralt från tidigare lopp.

Day 7 - My best friend

Jag känner mig lyckligt lottad. Jag har många i min närhet som jag anser som bästa vänner. Jag skulle vilja skriva om er allihopa, men det kommer att dyka upp så småningom.

Min bästa vän sedan kanske fyra eller fem år tillbaka är Lottie. Hur historien med henne började är lite otippad. Vi var i samma gäng i gymnasiet, men pratade nästan aldrig. Ingen av oss tyckte helt enkelt att den andra var särskilt intressant. Efter gymnasiet hade båda brutit upp från långa förhållanden och eftersom vi satt i samma sits så bestämde vi oss att gå på bio. Vi såg Finding Nemo och någon Persbrandtfilm och efter det blev vi ett otippat kompispar. Va, är ni kompisar nu?! Ja det var vi och är fortfarande. Med Lottie har jag hittat en person som likt mig kan matcha godisskålens färg efter innehåll, kan dricka två liter te och gillar att prata om saker som många bara suckar åt. Det är faktiskt få förunnat att ha en vän som förstår de här småsakerna som man knappt vågar visa, som hon förstår just för att hon är likadan. Tack för att just du vill vara min vän.

Day 6 - My day

Min dag var en sådan dag när jag inte hann med att blogga, men här kommer det.

Den började med att jag och Lottie åt frukost på Berns. Det är verkligen en lyx som jag tycker är så värt det. Vi var nästan ensamma till en början och satt och pratade om allt och inget. Vi kan lätt sitta i tre timmar och så vips är man ute ur bubblan igen.



Jag jobbade kväll och det finns faktiskt många fördelar med att jobba på kvällen och vara ledig de timmarna när man är som piggast. Det är också skönt att när man kommer hem från jobbet få krypa ner i sängen och sova. Jag behöver då inte känna mig "efter jobbet trött" men behöva vara vaken. Just denna kväll blev rätt hetsig. På mitt jobb har man en kväll hand om 7-8 patienter. En sjuksköterska jobbar tillsammans med en undersköterska. Exempel på arbetsuppgifter som jag har är att dela mediciner, ge dropp och antibiotika i blodet, samt ta blodtryck och andra kontroller på patienterna. Ingen kväll är den andra lik och även om man från början tycker att det ser lugnt ut kan en patient bli akut dålig, virra bort sig på sjukhuset eller att alla larmar och vill något samtidigt, ah ni förstår. Efter ett kvällspass på sjukhuset är det så skönt att krypa upp i soffan med en kopp te och därefter somna på ungefär fem sekunder. Det var min lördag det.

Day 5 - My definition of love

Det finns så många människor som definierar kärlek på så fina sätt så jag lånar av en person som jag tycker har förstått det på ett klokt sätt - Lars Winnerbäck.

För dig - Lars Winnerbäck
Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig

Day 4 - What I ate today

Blåbär och hallonsmootie med naturell yoghurt och ett ägg i. Surdegsbröd med bregott och rökt kalkon.

Mmm kycklingdumplings

Fruktsallad med soyayoghurt och valnötter

Enligt en amerikansk tung vetenskaplig studie ger chokladdryck bäst återhämtning efter träning, jag tror på den studien!

Nu dags för en sen middag som jag kommer att ha ätit upp innan jag hinner få fram kameran.

BikramYoga dag 4

Jag fortsätter med yogan varje dag. Det var helt fullt i rummet idag vilket gjorde att man var tvungen att kolla efter så att man inte slog i den bredvid. Detta gjorde mig rätt okoncentrerad, men antagligen blir man bättre på att bortse från sånt med tiden. Jag lyckades i alla fall gå ner lite djupare i vissa övningar och jag tycker fortfarande att man blir så skönt lugn efteråt.

Efteråt tog jag en sväng till Östermalm. Casall har utförsäljning på Linnégatan 89 B i dag och i morgon och såklart kom jag inte därifrån utan att handla. Köpte två träningstoppar och ett par shorts. Men jag tycker att när man väl tränar har man all rätt att köpa fina träningskläder. Däremot garanterar inte köp av träningskläder att man börjar träna :).

Har varit ledig denna vecka om ni undrar var jag får all tid i från. I morgon jobbar jag kväll och därefter gör jag min sista helg på Södersjukhuset.

Nu crosstraining med Miranda!

Day 3 - My parents

Connie och Kurt Alm, mamma och pappa, ett par i symbios. Jag undrar om de kommer ihåg hur det är att vara en. De är båda stora förebilder för mig och ger mig hopp om livslång kärlek och att man faktiskt kan sitta på samma soffdyna när man har tio till, trots att man har varit gifta i 45 år. Och mamma lagar frenetiskt soffan med häftpistol när gropen blivit för stor. Två på en plats liksom.

Det finns inte tillräckligt med plats att beskriva mina föräldrar här, men tack för att ni är ni och jag är lyckligt lottad att jag är er dotter.

Foto taget i Santa Barbara, USA, 2005.

BikramYoga dag 3

Efter en natt med alldeles för lite sömn kändes det sådär att gå till yogan i morse. Jag var mer okoncentrerad än tidigare, hade svårt att fokusera helt, men värmen kändes inte så jobbig och känslan efteråt måste upplevas. Jag tror det det är därför många blir fast, det är verkligen skön träning för själen och nu efteråt är jag superpigg. Ska ut och springa en runda i solen. Härligt att det går mot ljusare tider.

Day 2 – My first love

Om man räknar bort killarna som man hade på lågstadiet, typ fyra i taget eller så är min första kärlek V. En kille som fick mina sena tonår att bli enkla, han fick mig att förstå att jag helt enkelt var bra som jag var. Även om det är länge sen så finns det kvar i mitt minne som en fin tid. Han lärde mig att spela schack och att lyssna på bra musik (jag övergav schlagern för amerikanska killar med gitarr). Han lärde mig också att dricka lady grey-te vilket jag fortfarande gör varje dag. Har däremot skippat det hektot socker som han hällde i. En riktig söt tonårskärlek var vad han var.

BikramYoga dag 2

Idag var dags för andra passet. Jag tog en promenerad från mig till yogastudion som ligger i Vasastan. Direkt när man kommer in så lägger det sig något slags lugn över en. Passet gick riktigt bra, kände mig inte alls snurrig eller illamående, men väldigt fokuserad, det finns ingen möjlighet att inte vara det. Jag längtar redan tills i morgon!

Under tiden jag skriver mina 30 inlägg kommer jag inte lägga upp veckans foto. Det kommer istället dyka upp gamla bilder ihop med inläggen.

Day 1 – Introduce yourself

Julia Emma Karin Alm, född fredagen den 13:e maj 1983. Det är jag det, i alla fall enligt folkbokföringen. Jag skulle också kunna beskrivas som tjejen som sällan är tyst, som liten tjej fick gå till en talpedagog för att lugna ner mina hesa stämband. Jag bodde mina första sju år i Täby i ett rätt nybyggt parhusområde där jag drog runt på min kanin Snobben i dockvagnen. Därefter flyttade familjen till Resarö utanför Vaxholm, till en skärgårdsidyll med lagom avstånd till storstan. Jag älskar Resarö, här hälsar alla på alla och det känns som en trygg miljö, kanske t.o.m. lite för trygg. Jag gick i Danderyds gymnasium, men blev trött på ytlighet och drog till London och gick en termin på Svenska Skolan. Efter gymnasiet pluggade jag i Spanien och var barnflicka i Kalifornien. Jag har skopat glass i Gamla Stan (fick skäll av min chef för att jag gjorde för stora kulor) och sålt barnvagnar på Östermalm. Sen kom dagen när jag skulle bestämma vad jag skulle bli när jag blev stor. Pappa sa att sjuksköterska skulle passa mig, jag sa: Vad gör de? Jag började plugga och praktisera, svimmade några gånger och när jag sedan började jobba så tänkte jag: Att jag inte kom på det själv, det passar ju mig perfekt. Nu är jag långt ifrån säker på det, men de erfarenheter jag hittills fått har ändrat min uppfattning om mycket. Vad som händer sen vet ingen, inte ens jag.

30 dagar - olika teman

I olika bloggar har det under vintern cirkulerat en slags "30 dagars tema-bloggande". Det går ut på att man varje dag under 30 dagar skriver inlägg med bestämda ämnen. Vissa av er känner ju mig väldigt väl medan andra av er inte vet så mycket om mig alls. Så om 30 dagar vet ni förhoppningsvis lite mer.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

En utmaning

Som jag skrev i inlägget nedan har jag idag börjat med en utmaning. Jag ska i en månad träna BikramYoga. Har varit nyfiken på att testa det länge, men har inte riktigt vågat. Kanske för att jag är en person som svimmar av värme, typ i duschen och över matvagnen på jobbet. Tur att jag aldrig blev vald till Lucia, då hade jag fallit till golvet innan första versen var slut. Men tillbaka till BikramYoga, idag var första dagen. Jag hade lite ont i magen när jag gick dit, kanske mest för att jag var rädd att få panik. 90 minuter i ett 40-gradigt rum där målet första gången man är där är att inte gå ut. Om man gör några övningar är det bonus. Efter ungefär två minuter kände jag: Vad gör jag här? Och nu vill jag gå och aldrig komma tillbaka. Men efter ett tag började det kännas rätt okej, jag var tvungen att vila rätt mycket, speciellt i stående positionerna, men det var jag inte ensam om. Känslan när jag kom ut från klassen var att jag kände mig så lugn. Inte ens en jäktad sushikock kunde få mig att känna mig stressad. Jag ska köra så många dagar denna vecka som jag orkar och det ska tydligen gå lättare för varje dag. En parantes är att jag aldrig har varit svettigare, det gick att vrida ur både mina kläder och mig.

Grattis mamma!

Idag fyller min mamma år så igår var familjen ute på Resarö för att fira henne. Jag bakade kladdkaka och så åt vi den med fruktsallad och grädde (kombination av frukt och choklad kom vi ju fram till var bra).

Senare i kväll ska jag berätta vad jag gjort idag. En ny utmaning som jag fått för mig att göra nu i en månad. Ibland kan jag som planerar allt faktiskt känna mig rätt spontan.

Ledig lördag

Sprang med Pernilla idag på Djurgården. Roligt att springa tillsammans igen. Vi sprang knappt 7 km i 5.30 tempo, ganska bra med tanke på underlaget och att vi inte var tysta en sekund. Det är verkligen socialt det här med löpning.

I kväll blir det middag hos Camilla och sen en drink på stan. Länge sen jag var ledig en helg så det känns nästan lite lyxigt.

Fredag med stort F

Hemgjorda vietnamesiska vårrullar, rosa nagellack, fairly nuts, Lottie och oväntade tulpaner. Nu känns januari lite enklare.

Planering

Eftersom det blev så få lopp förra året så tänkte jag slå på stort i år. Inte försöka slå rekord varje gång men att istället se vissa lopp som bra träning.

Planerade lopp 2011:

Premiärmilen, 10 km, 27 mars
Kungsholmen Runt, 21 km, 7 maj
Milspåret, 10 km, 18 maj
Stockholm Marathon, 42 km, 28 maj
Trosaloppet 8,9 km, 1 juli
Midnattsloppet, 10 km, 13 augusti
Iformloppet, 10 km, 18 augusti
Tjejmilen, 10 km, 3 september
Stockholm Halvmarathon, 21 km, 17 september
Hässelbyloppet, 10 km, 16 oktober

Har jag missat något lopp? Vilka lopp ska ni andra springa?

Nya tag

Efter en veckas förkylning och med dessa hala gator ute känner jag för första gången sedan min skada att jag inte har lust att springa. Känner att jag suttit lite för mycket i soffan och ätit lite för mycket godis, men nu är det upp och hoppa som gäller.

Gillar inte förbud, men skriver istället såhär. Ska äta mer av det här ...

... och lite mindre av det här. Förresten en fantastisk bakelse från chokladaffären BC i Sigtuna.

Veckans foto

Igår bokade jag och pappa en resa till London i april. Jag bodde i London för tio år sedan och älskar den staden. Pappa och jag har varit där många gånger och det är ett av få resmål dit jag återvänder om och om igen. Veckans bild får därför bli från en höstdag i London 2008.

Pappa och jag joggar en morgon i Hyde Park.

Slut på julen

Det är alltid lite vemodigt att kasta ut julen tycker jag. Jag tycker om julen, men jag gillar även känslan av nytt och att vi går mot ljusare tider. Blir alltid glad när jag märker att ljuset kommer en liten bit längre in i rummet.


Pepparkakor byts mot tulpaner.

Var för övrigt på en otroligt peppande lunch igår. Fisksoppa, vin, en glad bebis och fina tjejer, det ni.

Veckans foto

Jag var barnflicka i Santa Barbara, Californien för 6 år sedan. Det är den vackraste platsen som jag varit på, man brukar ju säga att inget slår Sverige på sommaren, men jag tycker nog att Santa Barbara gjorde det. Berg och hav och fint väder året om, aldrig för varmt och aldrig för kallt. Familjen jag jobbade åt bodde i ett hus precis vid bergen. Foton tagna i januari -2005

Frihet

Hemtentan äntligen inlämnad. Så skönt. Det har inte blivit någon träning alls den här veckan, har huvudvärk och hosta, men jag hoppas att det går snabbt över. Man blir ju sällan så sugen på att springa som när man inte får.

Min favoritfrukost just nu. Jag äter fortfarande ett granatäpple om dagen.

Morgonjogg

Började dagen med en runda runt Råsta- och Lötsjön, totalt blev det ca 6 km. Har alltid haft en förkärlek för att springa på morgonen, det är något med ljuset, lugnet och att man får känna sig unik för ett tag då de flesta sover gott i sina sängar. Men det är ofta en kamp om jag ska gå upp eller ligga kvar i sängen, framför allt på vintern. De dagar löpningen vinner ångrar jag aldrig, redan efter den första kilometern är kroppen väckt och pigg.

Nu BodyBalance och sen jobb.

Gårdagens inköp.

Ljuva lugna lördag

Det blir långt mellan inläggen just nu, ska bättra mig. Det är bara lite för mycket av det mesta just nu.

Jag har valt att inte förlänga mitt vikariat så om tre veckor slutar jag på mitt jobb. Ni såg i mitt tidigare inlägg om sjukhusvården vad jag tycker om sjuksköterskornas situation och jag vill inte jobba kvar och klaga utan istället så visar jag det så här. Som det ser ut nu ska jag istället plugga på heltid (distans) och då bli klar en termin tidigare, redan i sommar. En bra sak med att plugga är att det blir mer tid till träning!

Idag har jag varit ledig, var på ett grymt crosstraining-pass. Inte kom jag ihåg hur jobbigt det var att köra skottkärran när man var liten ... Efter det var jag runt på stan, köpte träningskläder. Visar foto i morgon.

Nu soffan med min favoritchoklad och ny tidning, ljuva lugna lördag.

Veckans foto

Dessa foton togs i juni 2008. Jag sprang runt Riddarfjärden och i Rålambshovsparken hittade jag denna bänk. Jag hade ingen kamera så jag bestämde mig för att springa hem och ta ett varv till. Några dagar senare var blommorna upprivna. Jag tycker att det är så fint att någon vill smycka vår stad och jag förstår inte varför andra vill förstöra det. Känslan jag fick när jag såg bänken var att jag skulle missat den om jag inte sprang just den dagen. Löpning får mig att se så mycket som jag inte skulle sett annars.

Balans med träningen

Jag har valt att inte skriva någon årssammanfattning. För mig fungerar inte nyår som någon nystart, om jag tänker så är det dömt att misslyckas. Jag försöker att istället smyga in förändringar under hela året. Jag är t.ex. jätteglad att jag under hösten tränat mer styrketräning utan att känna det som ett måste. Jag känner just nu att träningen känns väldigt bra, att jag hittat en balans mellan löpning, styrketräning och rörelseträning. Tränar ca 6 gånger i veckan och hinner med att vila. Jag vet att jag måste öka löpningen för att klara Stockholm Marathon och det känns roligt, men jag är också lite rädd att detta ska leda till att jag blir skadad igen. Därför ska jag inte öka för fort och istället njuta av att jag kan springa.