Ler fortfarande

Nu har det gått en vecka sedan Stockholm Marathon. Blommorna har börjat vissna och endorfinerna är borta. Jag går dock fortfarande runt med ett leende på läpparna. När jag passerar gator jag sprang på känns det lite extra. Klarade jag det verkligen? Jo minsann, där ligger medaljen.

Att jag nu skriver beror nog inte på loppet utan mer på att jag blev så glad över att ni trogna läsare tittar in här trots att jag inte skrivit på över en månad. Jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva framöver, men jag har märkt att jag i veckan har börjat fotografera mer igen. Frukosten har dokumenterats i fall att. Vi får se hur det blir.