En utmaning

Som jag skrev i inlägget nedan har jag idag börjat med en utmaning. Jag ska i en månad träna BikramYoga. Har varit nyfiken på att testa det länge, men har inte riktigt vågat. Kanske för att jag är en person som svimmar av värme, typ i duschen och över matvagnen på jobbet. Tur att jag aldrig blev vald till Lucia, då hade jag fallit till golvet innan första versen var slut. Men tillbaka till BikramYoga, idag var första dagen. Jag hade lite ont i magen när jag gick dit, kanske mest för att jag var rädd att få panik. 90 minuter i ett 40-gradigt rum där målet första gången man är där är att inte gå ut. Om man gör några övningar är det bonus. Efter ungefär två minuter kände jag: Vad gör jag här? Och nu vill jag gå och aldrig komma tillbaka. Men efter ett tag började det kännas rätt okej, jag var tvungen att vila rätt mycket, speciellt i stående positionerna, men det var jag inte ensam om. Känslan när jag kom ut från klassen var att jag kände mig så lugn. Inte ens en jäktad sushikock kunde få mig att känna mig stressad. Jag ska köra så många dagar denna vecka som jag orkar och det ska tydligen gå lättare för varje dag. En parantes är att jag aldrig har varit svettigare, det gick att vrida ur både mina kläder och mig.